Foto: Alessandro Fucarini.
Fantasy är inte min favoritgenre men jag valde ändå att läsa Kazuo Ishiguros nya roman, den första på tio år. Många minns säkert hans bästsäljare, "Återstoden av dagen" (1989), som blev en Oscarsnominerad filmatisering.
"Begravd jätte" handlar om ett äldre par som ger sig ut på en vandring för att besöka sin son. Historien utspelar sig i England på 500-talet, några år efter kung Arthurs död. De hamnar i följe med en av Arturs riddare, Gerwain, krigaren Wistam och Edwin, en pojke som har blivit biten av en drake och måste räddas undan pöbeln som vill döda honom. Landet består av flera folkgrupper, brittons och saxare, och de slår ihjäl varandra med jämna mellanrum. Draken Querigs andedräkt sänker en dimma över området som gör att folk glömmer, och det har både positiva och negativa effekter.
Berättelsen är tillsynes enkel och är skriven på ett hövligt språk som det anstår i en riddarroman, men under ytan finns filosofiska tankar om minnet och glömskan och vad det gör med mellanmänskliga relationer. De som har dåligt minne är kanske mer förskonade och kan leva lättare än de som minns alla oförrätter som begåtts. Förmågan att glömma ges här ett försonande drag. Den här boken passar även den, som inte brukar läsa fantasy och kan med fördel läsas som ungdomsbok.
Maria Eriksson