Peter Gárdos. Foto: Sárközy Marianna
Miklós Gárdos är 25 år och väger som minst 29 kilo. Året är 1945. Han har precis lyckats överleva koncentrationslägret i Tyskland och har anlänt till en svensk förläggning på Lärbro i Gotland. Tänderna är av metall, huden stramar över skallbenet, glasögonen ser ut som förstoringsglas.
Men han har ett framtidshopp och en idé: Att ta reda på hur många unga kvinnor i hans egen ålder och från samma trakt i hemlandet Ungern, som av ödets nycker också hamnat i detta land långt uppe i norr.
Boken "Gryningsfeber" är bland det mest gripande jag läst på länge. Den är skriven av sonen Peter, vilket alltså ger oss facit: Det slutade lyckligt för Miklós Gárdos, och han fick sig sin Lili, den unga kvinna han så hett ville ha, och som var ännu närmare att stryka med på grund av Hitlers vanvettiga utrotningsvälde.
"Gryningsfeber" bygger på den minst sagt intensiva brevväxlingen mellan dessa två envisa och livskraftiga individer. Men personerna i deras närhet väcker också intresse. Som bland vännerna på var sin förläggning, där en annan ung man tar livet av sig, och där en annan ung kvinna blir så svartsjuk att hon försöker stoppa Lilis kärlek.
Jag kan inte annat än rekommendera denna lättlästa lilla roman. Den kommer ut i precis rätt tid, när oron i världen än en gång stiger och flyktingströmmarna inte tycks ha något slut. Du ångrar dig inte om du följer mitt råd.
Stefan Holmberg