Tillbaka. Den älskade björnen Paddington är tillbaka i en uppföljare. Här som fönsterputsare.
Den lilla lurven från mörkaste Peru som flyttar till London har alltid haft en stor plats i mitt hjärta.
Han är på många sätt sinnebilden av den goda människan, fastän han bara är en björn. Eller kanske därför?
Den här gången dras han i ett spännande äventyr.
Paddington, omtänksam som alltid, vill till varje pris köpa en present till sin tant Lucy.
Det är bara det att han inte har råd. Så han tar en rad jobb för att ha råd. Och det är inte alltid det fungerar så bra.
Men när boken blir stulen blir Paddington misstänkt och fälld. Han hamnar i fängelse och familjen Brown gör allt för att få honom fri.
Det här blir en fartfylld saga som barnen uppskattar till max. För vem vill inte ha en talande björn som sin bästa kompis? Även om det finns elaka grannar som absolut inte vill ha en främling på sina gator. Jag känner också att det blir så pedagogiskt rätt. Alla är värd en chans, även om du är en ensamkommande björn från Peru.
Förutom Paddington är det riktiga skådespelare som agerar. Den jag gillar mest i Paddingtons fosterfamilj är mamma Sally. En kvinna som vill testa sina gränser och är så sprudlande optimistisk i jakten på den riktiga skurken.
Sally Hawkins, som spelar henne, känns så sympatisk och medryckande att jag ibland bara vill hoppa in i filmen och hjälpa till.
Hennes make, Henry Brown, är precis motsatsen. Allt ska analyseras, allt känns besvärligt för den här mannen som dessutom hamnat i en ålderskris. Hugh Bonneville gör den rollen lika tråkigt bra som det låter.
Hugh Grant gestaltar Phoenix Buchanan, en självupptagen skådespelare, utan att det blir för hemskt. Det känns som att glimten i ögat finns med för att inte skrämmas för mycket. När eftertexterna rullar igång får du inte heller missa en lysande avslutning.
Sammantaget är det här en berättelse som verkligen ger full rättvisa åt den älskade björnen - i dubbel bemärkelse …
Alla är värd en chans, även om du är en ensamkommande björn från Peru.