Gangsterrapparen Tupac har aldrig stått speciellt högt i kurs hos mig. Hans sexism, hans hat mot samhället och de ideliga skandalerna kändes bara för mycket under hans livstid.
När Benny Boom nu gör film om den moderna rappens kanske största namn omprövar jag delvis min avoghet mot honom.
Det handlar om en komplex person som inte riktigt klarade framgångarna men ändå var trogen sin övertygelse ända in i slutet.
Vi får träffa Tupac redan som ofödd. Hans mamma Afani Shakur satt nämligen i fängelse när hon var gravid.
Hon frigavs just innan Tupacs födelse och hennes livsöde är på många sätt lika intressant som Tupacs.
Hon var nämligen en övertygad Black Panther och stred obönhörligt för de svartas rätt i samhället. En organisation som blev känd efter Tommie Smiths och John Carlos vackra protest mot det amerikanska samhället på OS-prispallen i Mexiko City 1968.
Nu är vi inne på 70-talet men pantrarna är fortfarande en vagel i ögat på de amerikanska myndigheterna.
Tupac växte upp i New York men flyttade sedan till Baltimore med sin mor och syster.
Det verkar som att det var den lyckligaste tiden i Tupacs liv trots de kommersiella framgångarna några år senare.
Vänskapen med aktrisen Jada Pinkett är också ett vackert stycke som visar att Tupac hade ett kärleksfullt hjärta som definitivt inte handlade om sexuella utnyttjanden.
Tyvärr hamnade Tupacs mamma i missbruk, crackberoende, och det gjorde att Tupac fick flytta till en släkting i Los Angeles.
Där upptäcktes också hans förmåga att rappa och skriva texter om missförhållanden i det amerikanska samhället. En realistisk beskrivning av det liv Tupac upplevde på gatorna.
Att han sedan började leva ett liv i lyx, förnedra kvinnor, hamna i bråk och även bli dömd till ett flera månader långt fängelsestraff för sexuellt utnyttjande hör också till bilden.
Jag tycker ändå att det här är en tankeväckande film och ett naket porträtt av en människa som hade en sällsynt kreativ begåvning.
Men samtidigt inte alltid förstod de sociala reglerna vare sig i samhället i stort eller i de kretsar han hamnade tack vare sina framgångar.
Demetrius Shipp Jr. är alldeles utmärkt i rollen som Tupac Shakur. Han lyckas få fram både de vackra och de på mindre vackra sidorna hos en begåvad ung man.
Jag gillar också Danai Gurira som spelar mamman med en passion som berör mig djupt. En kvinna som tog strid men som sedan dukade under för det tryck hon utsattes för som ensamstående mor.
Men som de flesta kämpar kunde hon vända sitt liv en gång till. Hade Tupac fått leva misstänker jag att han klarat samma sak. Åtminstone om jag ska tro den här versionen av hans liv.
Tupacs musik lever ju dessutom kvar långt efter hans död.
Ett naket porträtt av en människa som hade en sällsynt kreativ begåvning.