Det här är en mycket annorlunda men samtidigt sevärd film av Tom Ford.
Vi möter först Susan Morrow, en konstnärlig kvinna vars utställningar inte är likt något annat.
Nakna kvinnor som visar sina behag för den noblessa kultureliten.
Samtidigt får hon ett manuskript till en bok av sin före detta man. Regissören Tom Ford har sedan blandat boken med verkligheten på ett sätt som verkligen fungerar.
Boken handlar om en familj, mamma, pappa och en tonårsdotter, som blir utsatt för värsta sortens vägpirater. De som inte är ute efter pengar, utan att terrorisera och våldta.
Vi får sedan följa bokens huvudfigur, Edward Sheffield, parallellt med Susan Morrows liv.
Det här handlar förstås mycket om hur en man kan känna sig om han inte klarar av att skydda sin familj.
Kanske speciellt i Texas där machokulturen fortfarande är så utbredd. En man som inte kan ta till nävarna är inte mycket värd.
Samtidigt är det förstås inte mannen som är offret. Det är mycket värre för kvinnor som utsätts för våldets nakna ansikte.
Men det psykologiska lidandet för de efterlevande blir förstås ett själsligt trauma. Vad borde jag ha gjort annorlunda?
Det kanske låter krångligt med två historier som går ihop på det här sättet. Men det känns inte så. Allt faller på plats och gör ”Nocturne Animals” till en mycket tänkvärd berättelse om livet och hur ett svek kan upplevas för den som blir övergiven. Jag blir mycket berörd och kommer att ta med mig många otäcka bilder in i mardrömmarnas värld.
Amy Adams, som actionälskarna känner igen som Lois Lane i filmerna om Superman, ger sin roll en dyster framtoning. Hon känns sorgsen rakt igenom och det fungerar precis som det är tänkt.
Annars är det Jake Gyllenhaals film i mångt och mycket. En man som är känslig och fylld av så mycket kärlek. Samtidigt gör det honom vek i mångas ögon. Ett attribut som Gyllenhaal lyckas få fram perfekt.
Jag blir mycket berörd och kommer att ta med mig många otäcka bilder in i mardrömmarnas värld.