Wotjek är en 15-årig polsk pojke som följer sina föräldrar till Sverige för att plocka jordgubbar.
Ett slitsamt jobb där de fackliga bestämmelserna inte alltid fungerar. Det fifflas både med arbetsmiljö och med löner.
De vackra jordgubbsfälten i Blekinge står också i bjärt kontrast till de skitiga husvagnar som gästarbetarna erbjuds.
Wotjek blir förtjust i bondens dotter Annelie och kärleken utvecklas till något riktigt fint mellan de båda. Samtidigt inser vi snabbt att omgivningens syn på det Romeo och Julia-liknande förhållandet inte är positivt.
Det handlar om föräldrarna både till Wotjek och Annelie. För även om svenskarna ser ner på gästarbetarna så är synen på oss svenskar inte heller så hjärtlig.
Kärleksdelen är väldigt vacker och de till synes så trubbiga tonåringarna väcks upp ur sin tristess och vågar visa riktiga känslor för varandra.
Samtidigt finns det naturligtvis problem. Inte minst i arbetsgivarnas syn på sina anställda.
Att låsa in arbetarna för att kunna fira kräftkalas i lugn och ro känns som att förflyttas tillbaka minst 100 år i tiden.
Det visar sig också snabbt att det finns rötägg både bland den inhyrda arbetskraften och bland svenskarna.
Och det går inte att försvara till exempel stöld - även om det sker i en utsatt situation.
Men det går inte heller att blunda för att uppenbara orättvisor leder till konflikter.
Nelly Axelsson (Annelie) och Staszek Cywka (Wotjek) är mycket duktiga i sina rolltolkningar. De lyckas verkligen få fram de så starka känslor som finns hos en tonåring på väg in i vuxenlivet.
De står i opposition både till föräldrar och kompisar. Samtidigt söker de en trygghet i en värld som ibland verkar så skrämmande.
Så visst är det här en film som väcker tankar och får mig att fundera på hur vi egentligen ser på våra medmänniskor.
De lyckas verkligen få fram de så starka känslor som finns hos en tonåring på väg in i vuxenlivet.