Utmärkt. James McAvoy ger sina personligheter särdrag i ”Split”.
M Night Shyamalans ”Sjätte sinnet” var en fantastisk film. Han har inte nått upp till den nivån sedan dess. ”Split” är i alla fall en fullt godkänd rysare.
Om än lite splittrad. Kanske inte så konstigt när James Mc Avoy spelar en man med 23 olika personligheter och en till på gång.
Det startar med att han kidnappar tre tonårstjejer och för dem till en källare. Ganska snart förstår tjejerna att det är en karl med problem. Speciellt som en del av hans alter egon är kvinnor.
Samtidigt som den grymmaste varelsen i medvetandet försöker ta över finns det andra, i samma person, som försöker stoppa övergreppen.
De tar kontakt med den läkare som diagnostiserat mannen. Men naturligtvis är det en annan, mer grym personlighet, som besöker doktor Fletcher.
Fletcher försöker tränga in i hans tankar men det är svårt för henne att förstå vad som skapar oron.
Jag känner i alla fall att det blir nervpirrande och tjejerna lägger sig inte ner och dör. De kämpar för sin överlevnad.
I spetsen för dem står Casey, en tjej som vi ganska snabbt förstår haft en skräckfylld barndom.
Hon spelas alldeles utmärkt av Anya Taylor-Joy. Det finns en vaksamhet i hennes ögon som ger hopp om en lösning.
Men bäst är förstås James McAvoy som verkligen ger sina personligheter särdrag. Det är nästan som att se och höra olika människor fastän vi med blotta ögat kan se att det är samma person.
Nu blir det i och för sig för mycket till slut. Att schizofreni ofta drabbar kreativa personer är ingen hemlighet.
Men att det skulle gå så långt som till att sjukdomen skulle kunna förändra även de kroppsliga funktionerna känns lite som en ond superhjälte tagen ur en serietidning.
Och det tror jag inte var M Night Shyamalans tanke med filmen. Han vill att vi ska utforska det övernaturliga i själva existensen. Och skrämmas förstås.
Det är nästan som att se och höra olika människor fastän vi med blotta ögat kan se att det är samma person.