Galen. Jessica Chastain är riktigt stark som Lucille Sharpe.
Edith Cushing har haft övernaturliga upplevelser i sin ungdom, en klärvoajant flicka som både sett och hört sin avlidna mor varna för framtida händelser.
I vuxen ålder är hon en kvinna med författardrömmar. Hennes första försök till publicering, en spökhistoria, möts med kalla handen av förläggaren. ”För lite kärlek” är den trångsynta motiveringen.
Samtidigt dyker en snygg man upp i kretsen kring hennes rika far. En engelsk baron, Thomas Sharpe, som letar efter finansiärer till sitt tegelbruk. Han kan inte bara prata för sin sak, han är dessutom en utmärkt dansör.
Ediths far fattar misstankar mot den unga mannen men Edith faller handlöst för hans förföriska metoder.
Så hennes färd går till den engelska landsbygden. Ett ruggigt slott där andarna huserar fritt och varje vrå kan innehålla obehagliga överraskningar.
Dessutom visar det sig att Thomas syster Lucille precis som slottet bär på många mörka hemligheter.
Mina tankar går faktiskt till klassiska ”The Shining” när jag ser den här historien. Det känns verkligen som att Edith är totalt utlämnad till det okända i en ödslig miljö. Och när snöstormarna börjar vina är det omöjligt att lämna detta ondskans tempel.
Det är otäckt, det är skrämmande och det är inte gengångarna som representerar the dark side. De är snarare till hjälp för att varna Edith.
Det är också skönt att Edith inte bara är ett värnlöst våp. Lättlurad, javisst, men definitivt handlingskraftig.
Jag måste också berömma scenografin. Det känns verkligen som att hamna i en värld där det inte skulle vara det minsta underligt om det dyker upp ett spöke i garderoben. Och då menar jag i bokstavlig betydelse.
Nu ska förstås den här typen av berättelser också bjuda på en del överraskande inslag för att vi ska darra till i biofåtöljen.
Och visst finns det sådana även om det är den där pirrande känslan av att något kommer att gå på tok som gör ”Crimson Peak” så obehaglig.
Mia Wasikowska är dessutom alldeles utmärkt i rollen som Edith. Med sina nyfikna ögon får hon oss att förstå det dilemma hon hamnat i. Och vem kan hon egentligen lita på?
Jessica Chastain är också riktigt stark som Lucille Sharpe. Att hon är en kvinna med onda avsikter förstår jag så fort jag sett hennes kroppsspråk och galna blickar redan i den första scenen hon medverkar.
Männen får spela mer undangömda roller den här gången.
Den där pirrande känslan av att något kommer att gå på tok som gör Crimson Peak så obehaglig.
Beröm. Mia Wasikowska få beröm för sin insats i ”Crimson Peak”.