Mor och dotter. Ing-Marie Carlsson och Frida Hallgren. Foto: Niklas Maupoix.
Jag måste direkt erkänna att jag fortfarande gråter så fort jag tänker på Maria Bloms första film för hela familjen.
För inledningen är så himla sorglig för oss som är känsliga och ändå har svårt att föreställa oss smärtan i att förlora ett barn.
För det här är precis vad det handlar om. Att kunna få sorgestenen i ditt hjärta att förvandlas till ett litet gruskorn.
Inte att glömma din älskade – utan istället våga gå vidare i livet.
Det här kanske låter som att det inte är en familjefilm. Regissören Maria Blom har tidigare gjort många bra produktioner för oss vuxna, som till exempel ”Masjävlar”.
Men jag känner ändå att hon hittat rätt ton – och att den går att se även för barnen i skolåldern.
För det går inte att dölja sanningen hur länge som helst. Barnen måste få veta vad som kan hända i livet och få vägledning hur de ska hitta vägar att få vara lyckliga igen.
Huvudpersonen är egentligen en apa. En animerad gibbon som har så underbart vackra ögon. Men det känns som att Monky, som hon kallas, hamnar i skuggan av rollfiguren Frank.
En 11-årig pojke som får en ny lekkamrat och utifrån det försöker släppa taget om sin sorg. Att våga tro på något underbart fastän omgivningen tittar på en med konstiga blickar.
Julius Jimenez Hugoson gör ett oerhört känsligt porträtt av en kille som är så himla gullig. Precis som vi alla förmodligen vill att våra barn ska vara när det gäller empati.
Naturligtvis finns det också föräldrar med i bilden. En mamma och pappa som har svårt att klara sin egen relation och dessutom har problem med ekonomin.
Att i det läget vara ett stöd för sin son är inte alltid det lättaste. Speciellt som de själva inte har bearbetat sin ohyggliga smärta.
Frida Hallgren och Johan Pettersson gör de rollerna och karaktärerna känns lite tunna. Samtidigt är det här en film som även barn ska förstå och att då utvidga äktenskapsproblemen är inte det viktigaste för att förmedla vad jag förmodar Maria Blom vill uppnå med ”Monky”.
Naturligtvis finns det också glädje och roliga ögonblick i filmen.
Och jag kan tänka mig att många kommer att skratta gott åt Monkys upptåg som i hög grad påminner om farbror Nilssons i Pippi Långstrump.
Överhuvudtaget har det här likheter med Astrid Lindgrens berättelser.
Och det är det bästa betyg jag kan tänka mig att dela ut till en saga som aldrig ger upp hoppet.
Till sist: Det finns en Saga i manuset. Och hon spelas så utomordentligt fint av Matilda Forss Lindström. Jag vill fortfarande ge henne en stor tröstekram fastän det bara är på film.
Att kunna få sorgestenen i ditt hjärta att förvandlas till ett litet gruskorn.
Huvudroll. Julius Jimenez Hugoson spelar Frank med inlevelse i Maria Bloms ”Monky”. Foto: Niklas Maupoix.