Agenter. Dylan O´Brien och Shiva Negar i ”American Assassin”. Foto: Christian Black.
Det finns actionfilmer som i princip inte tillför något nytt.
Det här är ett typexempel på det. En ung man, Mitch Rapp, ser sin flickvän bli nedmejad av islamistiska terrorister.
Han blir besatt av tanken på att i sin tur likvidera i princip alla som befinner sig på fel sida han tankegångar.
Tränar både skytte och MMA för att vara 100-procentigt förberedd. Men kan inte anpassa sig till de regler som gäller.
Han blir istället uppsnappad av CIA som sätter honom i träning under en riktig slavdrivare, Stan Hurley, en officer som utbildar hämndlystna pojkar till mördare. Alltså att använda samma taktik som fienderna.
Det flaxas kors och tvärs på vår jord. Allt i jakt på en terrorist, som i samarbete med Iran, vill spränga en atombomb mot de amerikanska imperialisterna.
Jag känner aldrig att spänningen tar tag i mig. Det mesta är så förutsägbart. Och actionscenerna är inte heller speciellt laddade.
Så i den här genren finns det många produktioner som är så mycket, mycket bättre.
Michael Keaton gillar jag i och för sig som skådespelare. Men här får han inte visa mycket av sin talang. Det blir mer bara bistra miner och hårda ord mot rekryten som inte vill lyda order. Eller heroiskt lidande i kamp för sitt älskade USA.
Dylan O´Brien är inte heller mycket till actionhjälte.
Bäst är faktiskt kvinnan i sällskapet, Shiva Negar, som spelar Annika. Men hon får naturligtvis spela en mer undanskymd roll i jämförelse med machomännen i hennes närhet.
I den här genren finns det många produktioner som är så mycket, mycket bättre.