Tillbaka. Harrison Ford är tillbaka sin roll som Rick Deckard. Foto: Stephen Vaughan.
Redan 1982 gjorde Ridley Scott den så hyllade ”Blade Runner”. Han kom sedan med en utvidgad version några år senare och till sist en slutgiltig version 2007.
Ridley Scott finns med även i den här uppföljaren som exekutiv producent.
Och visst märks det att det är en film i samma anda. Regissören Denis Villeneuve har visserligen en helt annan möjlighet till tekniska finesser.
Samtidigt har han behållit den ursprungliga idén med ett mörkt och regnigt Los Angeles, precis som i Skellefteå den här hösten, och scenografin är helt fantastisk i all sin dysterhet . Ett futuristiskt samhälle där du ständigt är övervakad.
Och bara några mil från stadsgränsen kommer du ett i ofruktbart område där allt levande i princip har dött.
Huvudrollen även den här gången har förstås en Blade Runner, en person som jagat replikanter för att ”pensionera” dem. Det är bara det att han den här gången själv är artificiell.
Han heter K och är väldigt duktig i sitt arbete. Den nya generationen mekaniska människor har dessutom förlorat konsten att känna. De ska bara utföra order utan protester.
I sitt arbete åt polisen så kommer han att mysterium på spåren. Det leder K mot mäktiga fiender och i sin jakt på sanningen letar han också igen Rick Deckard, en människa som jagade replikanter i den första filmen.
Det här är riktigt spännande och innehåller de flesta ingredienser som behövs för att skapa en framtidsvision där jorden sannerligen inte är något paradis. Snarare tvärtom.
Det bjuds också på en hel del action men det känns som att den aldrig tar över handlingen. Den finns bara med som ett sätt att föra historien vidare.
Ryan Gosling passar utmärkt i rollen som K. Han spelar inte över utan får tid att fundera på vad hans egen roll är i det hela. Han förmedlar känslor som egentligen är förbjudna.
Harrison Ford är tillbaka i sin gamla roll som Deckard och det ger också en naturlig koppling till den första filmen. Äldre och gråare men fortfarande med charmen inbyggd.
Vad jag saknar är en riktig skurk, en roll som Rutger Hauer gjorde så bra i första filmen.
Jared Leto ska vara den riktigt otrevliga med sina genomskinliga ögon. Men han känns tyvärr som en person ditsatt bara för att förklara vad som pågår.
Istället är det en kvinna, Sylvia Hoeks, som spelar replikanten Luv, som skapar mest olust.
Jag måste också nämna att filmen nästan är tre timmar lång. Det känns faktiskt för länge även om jag verkligen gillar den här produktionen.
Scenografin är helt fantastisk i all sin dysterhet. Ett futuristiskt samhälle där du ständigt är övervakad.
Replikantjägare. Ana de Armas och Ryan Gosling i ”Blade Runner 2049”. Foto: Frank Ockenfels.