Nunna. Judi Dench spelar en abbedissa med fin närvaro i varje scen.
Jag måste direkt erkänna att jag är förtjust i kostymdraman med historiska referenser.
Det är precis vad ”Tulpanfeber” bjuder på. Den baserar sig på en roman av Deborah Moggach och skildrar den hysteri som drabbade det nederländska samhället på 1600-talet.
Det handlade om just tulpaner som börjat importeras från det Osmanska riket ett århundrade tidigare.
Helt plötsligt blev det ett sätt att tjäna pengar genom att handla med lökarna.
Det kallas för tulpanmani och kulminerade årsskiftet 1636-37 då luften gick totalt ur marknaden.
Det skildras som en nutida börskrasch och många människor förlorade allt de ägde efter spekulationer med tulpanlökar.
Det är just den tiden den här berättelsen utspelar sig. Men tulpanerna finns mer med som en kuliss till en kärlekshistoria.
Det handlar om den unga kvinnan Sophia, som uppfostrats i ett kloster, men som skänks bort till en äldre herre, Cornelis
Cornelis vill till varje pris ha en son men graviditeten dröjer för Sophia.
Dessutom vill Cornelis bevara åt eftervärlden sitt - för honom - så lyckliga äktenskap och tar hjälp av en lovande konstnär, Jan Van Loos. Han får i uppdrag att måla det äktenskapliga paret.
Och du kan säkert räkna ut att Jan och Sophia blir förälskade.
Och för att kunna leva ut sin plan iscensätter de en ohyggligt listig plan.
I den intrigen hamnar också tjänstflickan Annetje.
Det känns verkligen som att flytta tillbaka till 1600-talet och provinsen Holland. Allt känns tidstypiskt och både ljud och lukter blir förnimbara – det senare förstås med lite fantasi.
Skådespelarna är också sällsynt passande för sina roller. Som ett knippe tvåfärgade tulpaner omgivna av en vacker vas.
Alicia Vikander är till en början en sval bekantskap. En kvinna som accepterar sin lott men långtifrån är lycklig.
Samtidigt lyser passionen ur hennes ögon när hon får uppleva kärleken på riktigt.
Chrisoph Waltz tillhör också mina favoriter. Han har visat många gånger hur kan agera som en sällsynt elak despot.
Den här gången får han faktiskt även visa lite mänskliga känslor. Det känns också äkta. En man som haft svårt att fölåta sig själv för sina tidigare synder.
Cara Delevinggne som tjänsteflickan Annetje fungerar både som berättare och sammanhållande länk i en berättelse som är lika smärtsam som vacker.
Och sist inte men inte minst: Judi Dench dominerar varje scen hon är med i som abbedissan på klostret St Ursula.
En plats med fin grogrund för sällsynta tulpaner och föräldralösa barn.
Som ett knippe tvåfärgade tulpaner omgivna av en vacker vas.
Tidstypiskt. Christoph Waltz och Alicia Vikander i ”Tulpanfeber”.