Monica Kristensen. Foto: Tor Lindseth Foto: Tor Lindseth.
Kriminalromaner lämpar sig bra för högläsning. Pröva, jag vet. Men då upptäcker man extra snabbt vilka som känns roliga att läsa. Avråder från tegelstenar med mycket utfyllnad och/eller overkliga gestalter och intriger.
Norskan Monica Kristensen håller sig på jorden. Närmare bestämt en ö, något som är ganska vanligt i genren. I detta fall så långt norrut någon kan bo, nämligen på Svalbard, denna karga utpost där solen under halva året aldrig tittar upp över glaciärer och bergskedjor.
Här kan mer eller mindre tillfälligt ditflyttade människor både vantrivas och vara otrogna, men även ha en sammanhållning och ett engagemang som blir alldeles speciellt när något ovanligt händer, som när förskolebarnet Ella försvinner. Snart letar nästan alla och oron växer. I det rådande klimatet kan hon snabbt frysa ihjäl. Och ligger ett brott bakom försvinnandet?
Monica Kristensen, till yrket polarforskare, har själv bott på Svalbard. En sakkunskap som inger respekt och förtroende. Boken blir förutom dramatiken runt Ella även en, som jag förstår det, realistisk skildring av själva ön och dess invånare. Inte minst de som arbetar i den kolbrytning som är merpartens huvudsakliga inkomstkälla.
"Kolbarnet" är i mitt tycke en utomordentligt bra roman. Bekanta dig gärna! Jag garanterar, du vill inte släppa den ifrån dig förrän du kommit till slutet.
Stefan Holmberg