Inne i sitt skal. Scarlett Johanson spelar Major med bister attityd. Foto: Paramount Pictures.
Vi förflyttas till en futuristisk värld som inte så lite påminner om den i ”Blade Runner”, Ridley Scotts så imponerande skapelse från 1982.
Fast det känns som att miljön är lite snyggare, lite mer som att förflyttas till en värld där människan har en liten roll i det teknokratiska samhället.
Mitt i denna hyperaktiva värld befinner sig Major, en kvinnlig cybervarelse där bara hjärnan är återanvänd. I övrigt har hon en helt utbytt kropp, alltid redo för strid.
Det här baserar sig på en japansk mangaserie vars första böcker skrevs och ritades för nästan 30 år sedan.
En framtidsskildring där vår kära jord inte längre är vad den varit.
Och framförallt inte personerna som bor där.
Industrin att byta ut kroppsdelar blir bara större och de flesta människor har hittat något att reparera eller helt enkelt byta ut.
Men det finns bara en Major. Hon är på många sätt en föregångare till vad ett stort företag hoppas ska bli en arme av brottsövervakare.
Fienden heter Kuze, en figur som försöker ta sig in i nätverket som Major och hennes kolleger är uppkopplade mot . Och kanske i slutändan förinta världen?
Men Major förstår snabbt att allt inte är som det ska. Vad är det som döljs för henne och varför känner hon en samhörighet med Kuze? Har det multinationella företaget Hanka Robotics helt ärliga avsikter?
Visst är det här i första hand en actionfilm. Det blir en hel del våldsamma strider. Samtidigt finns det en inneboende kritik av hur långt människan kan driva utvecklingen för att låta cyborgs ta över polisarbetet, ungefär som Robocop.
Scenografin är också fantastisk. Och i 3D blir det än häftigare med alla dessa kameraflygningar mellan skyskraporna och ner i mörka källarutrymmen.
Så visst är det här en film som känns rätt annorlunda i en genre som annars tappat mycket av sin originalitet.
Scarlett Johanson spelar Major och hon klarar det bra. Visserligen har hon bara två ansiktsutryck den här gången. Bister eller tuff. Men det är ju just det som det handlar om. Något hon förvandlats till mot sin vilja. Känslorna som den mänskliga hjärnan kan förmedla ska inte längre påverka hennes handlingar.
Eller som en vetenskapsman säger mot förmodligen bättre vetande. Nämligen att med ett hjärta så blir besluten allt för emotionella.
Juliette Binoche spelar en forskare och hon är alltid lika lysande i sina roller.
Takeshi Kitano ger också chefen för Section 9 en själ att minnas. Om än inte bara i ett skal som Major.
I 3D blir det än häftigare med alla dessa kameraflygningar mellan skyskraporna.