Norran har sett Daniel Espinosas ”Life” och känner igen mycket från ”Alien”

Science fiction.

Kämpar. Ryan Reynolds tar också upp kampen med rymdmonstret Calvin. Foto: Alex Bailey.

Kämpar. Ryan Reynolds tar också upp kampen med rymdmonstret Calvin. Foto: Alex Bailey.

Foto: Foto: Alex Bailey.

Kultur och Nöje2017-03-24 09:15

När svenske regissören Daniel Espinosa flyttade till Hollywood förutspåddes han en strålande framtid.

Debuten i USA, thrillern ”Safe House”, som utspelas i Sydafrika, visade också att han har gott handlag med actiongenren.

Nu har han gett sig på en rymdthriller och det första jag slås av är hur oerhört lik handlingen är Ridley Scotts klassiska ”Alien” från 1979. Jag tänker direkt: ”I rymden kan ingen höra dig skrika” vilket var den filmens reklamslogan.

Allt utspelas även den här gången på en rymdstation. Forskargruppen lyckas rädda en farkost som tagit prover på Mars. De upptäcker snart att de fått med sig levande liv från vår grannplanet.

En del blir entusiastiska, andra känner en viss bävan.

Eftersom jag redan avslöjat ”Alien-effekten” så förstår du säkert att den encelliga varelsen, från början en vandrande pinne som döps till Calvin, inte visar sig vara så snäll som alla hoppats. Inte så liten heller för den delen.

Istället växer den ut till en bläckfisk som bara har ett mål i livet. Att förinta människorna i det lätt klaustrofobiska utrymmet.

Det är faktiskt spännande stundtals. Det känns verkligen som att Espinosa lyckats trigga upp stämningen med fantastiskt konstnärliga bilder av bloddroppar i tyngdlöshetens utrymmen och en ödesmättad stämning när Calvin börjar visa sitt rätta ansikte.

Samtidigt är effekter inte allt. Det hade behövts ett mer originellt manus för att jag skulle ha höjt på ögonbrynen och blivit rädd på allvar.

Nu känns det mesta rätt förutsägbart. Men det är självklart. En generation som inte sett föregångaren kan säkert bli lika skrämd av ”Life” som jag blev av ”Alien”.

Och ska jag hitta en allvarlig mening med ”Life” är det väl i så fall att rymdpersonalen kommer från några av jordens länder som inte är speciellt vänligt sinnade mot varandra. Vid ett gemensamt hot från rymden måste uppbyggda murar rivas för ett gemensamt mål.

Skådespelarna klarar sig också bra. Rebecca Ferguson har jag alltid gillat. Här är hon ganska nedtonad men lyckas få fram den vanmakt, och det hat, hon känner.

Olga Dihovichnaya är också en som framgångsrikt skapar medkänsla i rollen som Kat.

Ryan Reynolds och Jake Gyllenhaal är de manliga stjärnorna och även de klarar sig bra – som skådespelare alltså. De har det svårare i kampen mot Calvin.

Och till sist: jag räknade inte ut hur filmen slutar. Det är förstås ett plus.

En generation som inte sett föregångaren kan säkert bli lika skrämd av Life som jag blev av Alien.

undefined
Kämpar. Ryan Reynolds tar också upp kampen med rymdmonstret Calvin. Foto: Alex Bailey.
undefined
På flykt. Jake Gyllenhaal och Rebecca Ferguson har det inte lätt att fly undan en alien i de trånga utrymmena i rymdskeppet. Foto: Courtesy of Sony Pictures.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!