I Sverige har vi odlat vår bild av honom. En b-skådis som på skådespelarvis var bra på att hålla tal som andra skrivit. En måttligt begåvad typ med Stomatolleende, färgat hår och cowboyhatt som kläckte ur sig klantigheter långt innan han drabbades av Alzheimers.
Även i USA ansågs Ronald Reagan, åtminstone i demokratiska kretsar, länge spela i en lägre begåvningsdivision, tillsammans med George W Bush men fjärran från de supersmarta Bill Clinton och Barack Obama.
Men eftervärlden tycks vara på väg att omvärdera honom. I "Reagan" tecknar Karin Henriksson, mångårig USA-korrespondent för bland annat Svenska Dagbladet, bilden av en president som avskydde rödingar, men samtidigt var en stjärna på kompromisslösningar och den vägen anses faktiskt ha avslutat det kalla kriget.
Men hur kunde denne länge så hängivne demokrat förvandlas till ärkerepublikan?
Det har skrivits över hundra böcker om Ronald Reagan. Karin Henriksson har, om man så vill, haft kunskapskällor att ösa ur. Men eftersom jag inte läst någon av dessa amerikanska biografier fann jag denna den första på svenska riktigt intressant.
Men helt omvälvande är den ändå inte. Här berättas historien om hur Ronald Reagan besöker en skolklass. När han skakar hand med en av dem och undrar vad han heter, utbrister grabben: "Kommer du inte ihåg mig? Du är ju min pappa!"
För det var Ronald Reagans äldste son, Mike.
Och så må väl den som vill fortsätta att minnas Ronald Reagan.
Olle Lundqvist