Allt började 2011, av en ren slump. Carina Hedlunds dotter skulle Äka till Dublin och pÄ grund av hennes muskelsjukdom behövde hon sÀllskap. NÀr Carina Hedlund sedan satte sin fot pÄ stadens gator slogs hon av alla livfulla och intressanta mÀnniskor. Vilka var de egentligen?
â FrĂ„n början var det bara vanliga gatufotografier. Snabba bilder pĂ„ avstĂ„nd, men jag Ă€r ju vĂ€ldigt nyfiken av mig sĂ„ jag började prata med de jag fotade, sĂ€ger hon.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Hon beskriver ett av mötena, nÄgot som etsade sig fast lite extra. LÄngt borta pÄ gatan sÄg hon tvÄ farbröder, med varsin flaska i handen. NÀr hon nÀrmade sig dem hÀlsade de glatt.
â Jag frĂ„gade om jag fick ta en bild, och de blev vĂ€ldigt glada. Sedan pratade vi en stund och jag gick vidare. TvĂ„ Ă„r senare mötte jag en av dem igen, och gav honom bilden jag tagit. Sedan dess har vi stött pĂ„ varandra flera gĂ„nger, sĂ€ger hon.
Kameran blev ett verktyg för att trÀffa personer, en öppning in till olika mÀnniskoöden. Sedan den första resan 2011 har hon ÄtervÀnt tio gÄnger, och varje besök har inneburit fler intressanta samtal och mÄnga nya bilder.
â Jag blev snabbt kĂ€r i staden och mĂ€nniskorna. Bara i Ă„r har jag varit dĂ€r tre gĂ„nger, sĂ€ger Carina Hedlund.
De mĂ„nga stegen lĂ€ngs Dublins gator har nu resulterat i en utstĂ€llning. PĂ„ Society cafĂ© fylls vĂ€ggarna av nĂ€rgĂ„ngna, personliga portrĂ€tt. DĂ€r ryms en allvarlig man med en fĂ„gel pĂ„ axel, en annan med en gitarr i handen och en tredje som glatt ler in i kameran. Allt i svartvitt, med skarpa kontraster i ljussĂ€ttningen men ocksĂ„ i kĂ€nslospannet â utsatthet och glĂ€dje, sĂ„ng och allvar.
â NĂ€r man fotar utsatta eller hemlösa mĂ€nniskor kan det lĂ€tt bli social porr, dĂ€r det kĂ€nns som att man utnyttjar deras berĂ€ttelse. Men för mig har det varit viktigt att det inte ska vara sĂ„, sĂ€ger hon.
NÀr hon inte fotograferar jobbar hon pÄ socialtjÀnsten, nÄgot som ocksÄ gör avtryck i hennes skapande.
â Jag vill att det ska synas i mina bilder att det hĂ€r handlar om ömsesidiga möten, dĂ€r de ocksĂ„ fĂ„r ut nĂ„got av att trĂ€ffa mig. NĂ€r jag gĂ„r dĂ€rifrĂ„n och tackar för att jag fick fotografera dem, sĂ„ tackar de ocksĂ„ alltid mig för mötet.
Carina Hedlund syns ofta i fotodikena pÄ olika konserter, och Àr för Skelleftepubliken troligtvis mest bekant som rockfotograf och som upphovsmakare till boken "StÄlmormor". Med "In the streets of Dublin" vill hon ta ett kliv mot det mer stillsamma, dokumentÀra fotandet.
â Jag har stĂ€llt ut mina musikfotografier pĂ„ visfestival i Köping, i Norge och pĂ„ TrĂ€stockfestivalen. SĂ„ nu kĂ€nns det jĂ€ttekul att fĂ„ visa nĂ„got av mina andra projekt, hĂ€r pĂ„ hemmaplan. Tanken Ă€r att mina gatufotografier i framtiden ska bli en bok, sĂ€ger hon.
Jag vill att det ska synas i mina bilder att det hÀr handlar om ömsesidiga möten.