Årets mest spelade...
När hennes debut fortfarande var frekvent spelad i mina hörlurar så adderade hon ännu en EP till listan av mästerverk. Samma blytunga beats, med ännu vassare lyrik och en brinnande kärleksskildring. Hon platsar i samtliga kategorier, är mer än de mesta, tyngre än de flesta, och nu med fyra grammis-nomineringar; Silvana Imam. Visst är det självskrivet att en rycks med när någonting, eller någon, som är naturkraft passerar ens väg. Men det som uppstår när Silvana Imam intar en scen är bortom allt. Och nä, det är inte samma sak utan liveupplevelsen, men det är så pass bra att det är vad jag lyssnat på mest under 2015.
Årets låt...
"Lush life"med Zara Larsson. Låten är ohotad etta på listan över låtar som jag bara inte kan låta bli att dansa till. Men sedan finns det också någonting oerhört hoppfullt i att det är just Zara Larsson som fyller dansgolven. Sverige och Europa har sällan varit i så stort behov av feministiska, och antirasistiska, förebilder som idag.
Årets mest minnesvärda stund...
En stund kan vara tio minuter eller en evighet. I hans fall varade stunden exakt tio minuter, men kommer att eka en evighet, minst. Jag pratar givetvis om Erik Lundins a cappella-rap i SVT:s "Gomorron Sverige". Faktum är att hela hans debut-EP "Suedi"beskrivs som någonting av det främsta vi hört på svenska, någonsin. Han är varje språknörds dröm, och en av våra rent tekniskt bästa rappare. Ett geni, helt enkelt.
Årets liveupplevelse...
Biljetterna sålde slut på tre timmar. Jag var där, fyra timmar i Globen, under Hela Sverige Skramlar. Det var givetvis fantastiskt att få se så många artister, låtar och spelningar under en enda kväll, i en enda lokal, men det är ändå inte musiken i sig som jag bär med mig, utan själva samlandet. Skramlandet. Att över 60 artister samlades, och att Sverige skramlade ihop över 40 miljoner kronor den kvällen, till människor på flykt. Det var otroligt, och jag vet att jag inte var ensam rörd till tårar. Men någonting förändrades, och det Sverige som öppnade sina hjärtan, som vägrade bygga murar, har stängt dörren. Infört ID-kontroller. Och det enda jag önskar mig av 2016 är att det blir mer som de fyra timmarna i Globen.
Emelie Häggström