Norrans redaktion: När sexismen sjunger

När UxU öppnade sin biljettförsäljning visste ingen under hur många dagar festivalen skulle hållas, eller vilka som skulle stå på scenen. De tillitsfulla biljettköparna visste bara att det skulle vara You by You, en inkluderande festival för publiken, av publiken. För varje biljett som såldes förlängdes festivalen med 15 sekunder, och då medskapande var en tydlig ambition väntade sig publiken reellt inflytande. Någonting som många tyckte saknades när rapparen Mac Miller visade sig vara bokad. Miller har, med all rätt, kritiserats för sina sexistiska texter och många sa stopp när de upptäckte att deras pengar skulle gå till spridning, och normalisering, av sexism. Många långa diskussioner och ett viktigt panelsamtal senare stod jag i lördags på scenens bakre kant och tittade ut över publiken. Jag såg några händer räcka finger åt festivalens mest omdebatterade bokning, Mac Miller. Jag såg andra gunga i takt till musiken och jag såg unga människor som trängdes längst fram för att lyssna. Lyssna på texter som legitimerar sex utan samtycke och förhärligar sexuellt våld. Jag funderade över vem som egentligen bär ansvaret. Är det artisten, den som konsumerar musiken, musikbranschen, den som bokar eller arrangören? Förmodligen alla nämnda. Varken populärkulturen, konsten eller de bokningar som görs till festivaler sker i ett politiskt vakuum. Alla har ett ansvar, och när vi väljer musik behöver den inte vara destruktiv, sexistisk och misogyn. Tyvärr är det inte möjligt att förbjuda artister att skriva sexistiska texter, men det går att låta bli att boka dessa artister. Och jaghåller arrangörerna ansvariga för att skapa öppna festivaler, i det offentliga rummet, fria från rasism, homofobi, transfobi och sexism. Men för att komma dit krävs mer än att leta bland de artister med flest visningar på Youtube. Emelie Häggström