Filmen "Noah". Foto: Paramount Pictures
Jag gillar olika slags film. Jag älskar att det finns olika genrer. En för varje smak. En för varje dag. Lite vad som faller en in. Det är märkligt det där vad man har olika sug på saker från dag till dag. Lite som med lösgodis och mat faktiskt. Ibland har man cravings för husmans. Ibland sushi.
Min filmsmak varierar således från dag till dag om man ska hårddra det. Visst har jag återkommande favoriter i såväl godispåsen som på tallriken och i biosalongen (tv-soffan). Oj, vad min topp tio-lista spretar. Jag tror inte ens att jag vill plita ner en lista då den kan se annorlunda ut i morgon. Det är inte så att jag har humörsvängningar eller dubbla personligheter, det är bara det att det finns så mycket att välja på.
Ibland tror jag att jag är sugen på något och provar. Skulle se "Noah" häromdagen. Tänkte att jag var sugen på bibliskt stordådsdrama med episk krydda. Så fel jag hade. Satan så dålig den var. Har aldrig varit med om värre skit. Högtravande bibliskt dravel toppat med stenjätteänglar och en virrig Anthony Hopkins som letar bär i skogen. Här är det visserligen svårt att avgöra om filmen var kass eller om jag faktiskt var sugen på en romantisk komedi med Hugh Grant istället. Svårt det där.
Men jag har lärt mig kroppens signaler. Är jag trött då blir det inte ungerskt svartvitt drama om en pojke och hans violin, där denne lär sig upptäcka såväl sitt inre som sin sexualitet genom fiolen och en äldre kvinnans handledning. Nä, är jag trött blir det oftast rymden, superhjältar eller explosioner. Ska jag se tungsint drama måste barnen somna tidigt, det är ett som är säkert.
Så vilken genre jag är sugen på beror på: 1. Fysisk status 2. Emotionell status 3. Familjelogistika skäl 4. Platsen jag befinner mig på.
Jag vet inte hur ni har det, men prova gärna en ny genre nästa gång. Utmana er själva. Det är riktigt kul!
Ted Kjellsson