När det vanliga blir förbjudet

Varken kött eller mjölkprodukter. Krönikören Emelie Häggström skriver om musikfestivalen som helt och hållet väljer bort animaliska livsmedel.

Kultur och Nöje2015-08-19 19:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under den gångna helgen befann jag mig i Göteborg för att besöka den nionde upplagan av Way out west. Redan innan festivalen drog igång var alla biljetter slutsålda, och det var massor med människor på de allra flesta platser som jag befann mig på. Så stod jag en morgon, likt alla andra, och väntade på spårvagnen. När den stannade framför mig såg jag den reklam som jag redan läst flera artiklar om, Arlas.

För dig som varken sett den, eller läst om den, kan jag berätta att det är en bild där någon, sittandes i det gröna, häller mjölk i en fickplunta. På bilden står det "Förbjuden mjölk smakar bäst. Ha så kul på festivalen".

Way out west blev en köttfri festival 2012, någonting som verkligen inte fick gå obemärkt förbi. Det fanns både de som tyckte att det var deras rättighet att kunna äta kött på festivalen och de som delade ut kött utanför ingången.

I år tog festivalen ännu ett steg och blev mjölkfri. Och absolut, det handlar om att Oatly är en av huvudsponsorerna, det är ingenting de sticker under stolen med. Givetvis är det också så att samhällsengagemang och medvetenhet hos festivalerna är inne nu. Men även om vi oroar oss för att allt som är inne också en dag kommer att vara ute tänker jag mig att någonting förändras, förskjuts, när den annars så självklara mjölken benämns som "förbjuden".

Arlas presschef, Claes Henriksson, säger; "Vi vill på ett humoristiskt sätt knyta an till mjölkförbudet och kanske ge ett litet konkret tips till besökarna. Mjölk är en näringstät sportdryck rik på proteiner som reparerar och bygger upp musklerna. Perfekt om man ska på festival och dansa till gryningen." Och till honom har jag bara en hälsning; Jag är själv mjölkfri sedan långt innan jag kunde stå, gå eller dansa, och jag både orkade och kunde dansa till gryningen, ändå.

Emelie Häggström