När det ställs till med fest i Boliden ser Magnus Ericsson sin omvärld med nya ögon

Det var en kompis till mig som postade på sin fejja att ”årets västerbottning(ar) vänder andra kinden till”, angående att de asylsökande i Boliden tänkt ordna en liten fest som ett sätt att komma lite närmre människorna i deras nya kommun, i deras nya land.

Foto: Foto: Norrans redaktion

Kultur och Nöje2015-11-27 20:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla är välkomna, de bjuder på arabisk mat, som de inte drar sig för att påstå kommer vara jättegod. De som får runt 70 kronor om dagen av Migrationsverket att klara sina samtliga omkostnader för.

Jag hoppas innerligt att någon sponsor klivit in och slantat upp för kalaset, för detta initiativ är tamme fan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades. Jag får en omedelbar, akut julkänsla och önskar helt plötsligt hela världen lycka och framgång. Blir mjuk och len i blicken.

Självklart är detta ett fantastiskt sätt att bemöta den turbulens som skakat hela Boliden och i synnerhet de som tagit sin tillflykt dit, undan kriget och terrorn i deras hemländer. Det är inte så att jag inte skulle kunna begripa om de i stället tyckte att Sverige verkar vara ett knepigt ställe, där man blir dumpad i obygden, i arktiska förhållanden och en evighetslång väntan att ens få veta om man får stanna i landet. Låter som en rätt lång och osäker väntan, en väntan på att livet kan börja om så smått igen, att få komma ur ett slags limbo. Och så Säpo på det.

Jag skulle förstå om den andra kinden inte erbjöds, är väl det jag menar. Men precis som överallt annars på jorden så finns det en hel bunt rediga människor med stora hjärtan, en minst lika stor andel som av dem som värnar sin lott till varje pris. Vet inte om det finns ett pris för årets västerbottning(ar), men om, då behöver inte juryn konferera längre. Fram med pokalen, Pommacen och prischecken; fira storstilat att medmänskligheten lever och frodas i vår frusna region.

Magnus Ericsson

undefined