Arkivbild: Leif Andersson
Det snackas om att det snackas för mycket på biblioteken numera. Det skrivs ledare, krönikor och upprop i frågan. Paulina Neuding skrev inte mindre än två artiklar i Svenska Dagbladet om hur biblioteken inte längre är de tysta, fredade zoner de en gång var. Diskussionen har fortsatt i fler tidningar, samt bloggar, forum och Facebook-flöden. Det är rätt intressant att se engagemanget för det som ibland kan verka oattraktivt med bibliotek. Det tysta, strikta, introverta.
På sina håll har biblioteken blivit kvar som en fristad där det till exempel saknas fritidsgårdar eller andra inrättningar som håller öppet – och är gratis att besöka. Men alla som kommer till biblioteken är alltså inte intresserade av det som egentligen erbjuds där. Följden är att det blivit stökigt och rent av våldsamt.
Biblioteken är hårt ansatta från många håll. Neddragningar och minskade anslag gör att bibliotek tappar besökare eller rent av läggs ner. Och när nya besökare dyker upp så kan det verka otacksamt att inte heller det är önskvärt. Men någonstans i samhället måste tystnad och lugn och ro få vara normen.
Det finns en annan faktor också, och det är att biblioteken själva anordnar fler aktiviteter, sagostunder, föreläsningar och utställningar. Också en förändring, men i större utsträckning självvald och positiv – så länge det görs med måtta och inte tar över verksamheten helt. Det gäller att hitta balansen.
Det finns inga riktiga skräckexempel på bibliotek i vårt närområde som har förlorat tystnaden, självvalt eller inte. Tvärtom finns det i Västerbotten många innovativa bibliotek som lockar nya besökare utan att skrämma bort någon. Låt oss hoppas att det fortsätter så och gå gärna till ditt lokala bibliotek för att visa ditt stöd och njuta av tystnaden – eller för att lyssna på ett högljutt föredrag.
Andreas Eriksson