Foto: Julia Lindemalm.
Henri Gylander är en finsk serieskapare, men sedan länge bosatt i Sverige. Det här är hans första långa seriealbum, men det rör sig om gamla serier som samlas. Berättelserna i boken har tidigare publicerats i olika sammanhang under flera års tid, som fristående serienoveller. Men som helhet fungerar det också bra tack vare en konsekvent stil och stämning.
Berättelserna är av allt att döma verklighetsbaserade och oftast självupplevda, men Henrik Gylander har ett sätt att berätta på som får det mesta att framstå som lite drömmande och fantasifullt. Det är vackert att se på och lite vemodigt, men även med viss humor. Det fantastiska bildspråket gör att en nästan poetisk atmosfär ramar in novellerna.
Att det är så drömskt och ibland svävande gör också att flera av berättelserna mest glider förbi och inte fäster sig i minnet. De är fina för stunden men svåra att greppa. Men det finns några undantag. Ett barndomsminne om längtan efter ett syskon är svår att släppa efter läsningen, precis som det måste ha varit för Henrik Gylander som burit det med sig sedan han var barn. En resa till Bhutan står också ut. Det är en minnesvärd skildring av ett land man sällan hör talas om.
Denna samling visar att Henri Gylander står bakom några av de vackraste serieberättelser som gjorts i Sverige på senare år, och den här boken rekommenderas varmt till den som kan uppskatta det vardagliga kombinerat med det sagolika.
Andreas Eriksson