Foto: Sara Reeve
I sin senaste deckare om antropologen Ruth Galloway, ”En kvinna i blått”, sysslar Elly Griffiths huvudperson inte alls med några utgrävningar. Hon hamnar tack vare en före detta studiekamrat i en grupp kvinnliga präster som gästar omgivningarna. De har ett gemensamt; förhoppningen att en gång kunna bli biskop. När det dyker upp hatiska brev, skrivna av någon som inte gillar kvinnor i den yrkesgruppen, dras Ruth in i bilden.
Flera personer hittas mördade, det finns gemensamma nämnare och kriminalkommissarie Harry Nelson och hans kollegor sliter med mystiska ledtrådar.
Allt utspelar sig i en gammal hednisk vallfartsort som lockar arkeologer och new-age fantaster. Kvinnor blir överfallna på klosterområdet och kring övergreppen vilar ett stråk av rökelse och förakt mot kvinnor som syns för mycket.
Trots det som händer känns Elly Griffiths böcker inte speciellt våldsamma, det handlar mer om de inblandades privatliv, om ovanliga personligheter och nu som alltid om Ruths förhållande till dotterns far, den gifte Nelson. Ska det bli de två, eller inte? Den frågan vilar ständigt mellan raderna. Och nu när hans fru, den vackra Michelle, visar sig ha en relation till en ung polisman svallar känslorna. Han är djupt sårad och vill egentligen både ha Ruth och hustrun. Men det bjuds bara på antydningar och i och med det hålls läsarens intresse uppe. Lättsam underhållning med ett innehåll som än en gång går lite på tomgång.
Inger Lundqvist