Har du läst Garp och hans värld, Hotell New Hampshire ... Ja, allt John Irving skrivit vet du att han inte befolkar sina romaner med slätstrukna människor som lever vardagsgrå liv. I "Mysteriernas gata" finns visserligen varken brottare eller björnar (återkommande favoriter), men vad sägs om två barn som växer upp på en soptipp i Mexico och sedan hamnar på en cirkus, som akrobat med snedvriden fot respektive tankeläsare?
Juan Diego är språkbegåvningen som lär sig läsa och bildar sig med hjälp av böcker han hittar på tippen. Lupe är lillasystern som inte talar begripligt, men i gengäld vet vad folk tänker. Uppskattat av en cirkuspublik, men inte av alla andra. Hon kan förresten, på tal om björnar, även läsa lejons tankar.
Nå, 40 år går och Juan Diego har blivit uppburen författare med högt blodtryck som reser till Filippinerna där han stöter på en mor och en dotter, båda drömlika varelser med starkt intresse för sex. Knepig balansgång för Juan Diego som experimenterar vilt med både betablockerare och Viagra-tabletter. Bra historia, kan det tyckas, men tyvärr: den förlorar sig i prat, inte minst om hur den katolska kyrkan förhåller sig till både ditten och datten. Ämnet må fängsla en och annan läsare i USA och länder där katolicismen har en än mer dominerande ställning, men hur mycket engagerar det en ordinär svensk? Det är lätt gjort att bläddra förbi och nöja sig med att tar reda på hur det går och det var knappast meningen.
Olle Lundqvist