Rysslands president möter, när detta skrivs, Tysklands förbundskansler. Mötesplatsen är Sotji, staden där ryssarna satsade miljarder på att arrangera OS 2014. De senaste åren har kontakterna haltat. I västvärldens ögon har presidenten gjort bort sig genom att lägga landområdet Krim under sitt, och än värre när han började kriga i Ukraina utan att vilja låtsas om detta. Att lita på ryssarna under Putins ledning visade sig vara ett misstag. Handeln med omvärlden har stagnerat.
Nu vill hans inbjudan till Angela Merkel tolkas som ett försök att återupprätta kontakterna. Men vad styr Putins beteende, och hur mycket är det han själv som bestämmer kursen för sitt stora rike?
Om de frågorna handlar Männen i Kreml, författad av en annan ryss, Michail Zygar. Han har försökt komma till tals med de mer okända makthavare som har spelat, eller fortfarande spelar, i Putins laguppställning. Har inte detta gått, försöker han hitta andra källor. Anslaget är intressant. Den lätt ironiska tonen likaså.
Resultatet kan både skrämma och förbrylla, eller möjligen ge en strimma hopp. Maktkamper är ofta färskvara, personerna utbytbara.
Inte heller Putins hov kommer att räcka för evigt. En reflektion är hur vansinnigt mansdominerat det är och har varit. Tänk om Angela Merkels besök på sikt kunde väcka tanken att våga bryta det tills synes ändlösa gubbväldet?
Stefan Holmberg