Asta Eicher är änka och fattig och det amerikanska ekonomiska skyddsnätet 1931 är inte ett dugg bättre än i dag. Alltså behöver hon en ny familjeförsörjare och även för 80 år sedan fanns kontaktsajter, om än inte digitala. Och på det viset kommer hon i kontakt med en trevlig, charmerande man.
Tror hon, alltså.
"Historien om Quiet Dell" sägs vara baserad på en verklig händelse som Jayne Anne Phillips broderat ut till skönlitteratur. Den vänlige, trygge mannen visar sig vara en bestialisk typ som mördar både henne och hennes tre barn. Nej, jag berättar inte för mycket, för detta är själva utgångspunkten. Men det finns mer att nysta i och ambitionen var väl att detta skulle bli en studie i ondska. Emellertid låter Jayne Anne Phillips den göras av två journalister, den ena en vacker ung kvinna och den andre en vacker ung man som gillar andra män, vilket är tabu 1931.
Både Emilys och Erics tilltagande vänskap och Erics allt varmare relation med den hedersknyffel till man – hedersknyffel på riktigt, alltså – som trots sin homosexualitet verkligen ville gifta sig med Asta och försörja henne och barnen är intressanta.
Men när allt detta till slut hamnar i skuggan av kärlekshistorien mellan Emily och den attraktive bankdirektören med den sjuka hustrun gör den ständigt kritikerhyllade Jayne Anne Phillips det lite för lätt för sig. Romantik är fint, men var det verkligen vad "Historien om Quiet Dell" skulle domineras av?
Olle Lundqvist