Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT.
Det börjar med några sidor under rubriken "PERSONERNA". Som i en radioteaterpjäs för ett drygt halvsekel sedan. Som i en deckare av Maria Lang.
Naturligtvis, för även om miljön fortfarande är sjukhus och berättelsen främst kretsar kring läkare och sjuksköterskor har Karin Wahlberg (själv läkare) i ännu en bok flyttat sin handling tillbaka till 1950-talet.
I "Livet går vidare" gör det just det för de flesta, inklusive den kvinna som på tröskeln till sitt eget hem blir attackerad bakifrån och illa knivhuggen. Vem gjorde' t?
Det är frågan, men inte huvudsaken, för detta är framförallt en uppvisning i tidsenlighet. Läkarens fru kallas doktorinnan, folk får inte cancer utan kräfta och klasskillnaden mellan doktorerna och fotfolket på Ekstads lasarett är enorm.
Fast det betyder inte att doktorn inte kan tänka sig ett litet vänsterprassel med en ung, färsk och söt sjuksyster med lustig liten vit mössa. Som Egon Brandh, biträdande kirurgöverläkare som gärna vill stryka "biträdande", med den betydligt yngre syster Gurli, trots att hans doktorinna också är betydligt yngre och också söt och dessutom gravid.
Och så vidare. Knivmannen är fortfarande på fri fot, men kriminalgåtan drunknar ändå i tidsstudien, förvecklingarna mellan andra läkare och sjuksköterskor och alla de övriga "PERSONERNA".
Det är småputtrigt, men själv hoppas jag att Karin Wahlberg raskt återvänder till nutiden.
Olle Lundqvist