Nu har jag också settdet sista avsnittet av "Historieätarna" för denna säsong. Lotta Lundgren och Erik Haag sammanfattar deras historiska utforskande där de lånar ut sina kroppar till en annan tid för att ta reda på hur människor levde, mådde och framför allt åt. Programmet är både hyllat och prisat. Det är roligt, intressant och en rejäl historielektion, samtidigt. De båda programledarna kliver i tidstypiska kläder, vardagsmiljöer, aktiviteter och kulturella evenemang.
Vi får tydligt seoch fundera över dåtidens klasskillnader, och driva med dess könsroller. Ibland lever de som överklass i överflöd, och ibland får de somna hungriga. Därför att det var så det såg ut. Ibland är Lotta Lundgren så hårt åtsnörd i sin korsett att hennes röst blir ljusare, och hon liksom försvinner. Ibland får hon inte äta vid samma bord som männen, utan bara servera dem. Därför att det var så det var. Kombinationen av humor och utbildning har en stark pedagogisk effekt, i alla fall på mig. Och jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att det finns lärare som tagit med programmet in i sina skolklasser.
Det blir intressant nären börjar fundera över hur det program de i framtiden skulle kunna göra om vår samtid hade sett ut. Jag kan sätta mig in i vad de skulle ha på sig, och hur hemmen skulle se ut, på ett ungefär. Men vilken mat är vår tids tydligaste klassmarkör? Vilken huvudrätt säger vad om vår socioekonomiska situation? Ibland har det allra finaste varit att äta fabrikslagad mat, och ibland har allt tillagats i en mikrovågsugn. Idag är det finaste som finns att lägga en massa tid som ingen egentligen verkar ha på att odla, plocka, välja dyra råvaror och laga allt själv, från grunden. Vem är det egentligen som har tid att omsorgsfullt vårda sina surdegar? Och vem somnar hungrig?
Emelie Häggström