Miljöerna i Mark Henshaws roman "Snökimonon" är exotiska och suggestiva. Han skriver sparsmakat och ger likafullt korta koncisa bilder fyllda av stämningar och dofter. Åtta av de nio delarna handlar om lika många karaktärer, allt ska läsas uppmärksamt då det som inte verkar ha något sammanhang visar sig höra ihop till sist.
De oftast återkommande personerna är advokaten Tadashi, en vänlig själ med författardrömmar, och så den opålitlige iakttagaren Katsuo som får människor att berätta sina historier om och om igen. I bakgrunden finns en anonym välgörare som stöttar honom. Det Katsuo hör lagras i hans minne och snart betraktas han som en stor författare och blir förmögen. Men han är ingen trevlig typ utan förlöjligar och utnyttjar andra.
I det lågmälda dramat finns det också ett antal kvinnor, den undersköna Mariko som försvinner när inte Katsuo vill ha barn. Och flickan Sachiko vars far handlar med de vackra kimonor som hennes mor och farmor väver och syr ute på landsbygden. När dottern får följa med fadern på en strapatsrik resa slutar det hela dramatiskt.
Allt utspelar sig inte i Japan, en kommissarie specialiserad på att få algeriska fångar att tala har också sin plats i historien, liksom hans olyckliga hustru.
Berättelsen är fascinerande, för att inte tala om upplösningen.
Inger Lundqvist