Vårt icke existerande kulturhus fortsätter vara någon som engagerar. Nu senast valde Sara Lidman-sällskapets skelleftegren att slänga in sin basker i ringen och publicera en tänkvärd text på deras hemsida. Helt kort så rör det sig om sex nyckelord som sällskapet anser borde definiera det blivande huset, ord som varit ledande i hennes liv och verk.
Förra helgen var jag på invigningen av Carl Johan De Geer-utställningen som huserar i Skellefteå Konsthall och det hela smälter ihop. Han har alltid varit för konstig och ömsom för tillgänglig, som för svår, för att riktigt bli omfamnad av huvudstadens kulturelit. Jag tänker på ordet "motstånd", som definieras av sällskapet som att huset inte bör existera för att "stryka en kulturell medelklass medhårs". Amen, kunde knappt hålla med mer än vad jag gör.
För liksom Sara Lidman hade en rätt punkig frippa, precis så skall inte ett nytt kulturhus inte enbart bli en arm till besöksnäringens bläckfisk, utan lika mycket en skränig tuppkam mitt ibland oss. Helst med ett hydrauliskt långfinger som går resa upp, istället för "Lyftet". Jag vet inte om ni hängt med i debatten som rasar i den nordliga residensstaden, som redan har ett kulturhus, där kulturarbetare gemensamt skrivit ett öppet brev, i vilket de beklagar en utveckling i Luleå där kulturarrangemang som förmodas generera hotellnätter prioriteras före andra. Kulturarbetarna gör den mycket fina poängen att de inte behöver lockas till staden med PR-kampanjer då de redan bor där. Där kan man frukta att vi också kan råka hamna i Skellefteå om vi inte är lite varliga.
Bara för att vara på säkra sidan borde vi besluta att utanför huset låta resa Carl Johan De Geers föreslagna staty till Södermalmstorg, en bronsbest föreställande en Porsche som likt en krigshäst stegrar sig, med CXIVG bakom ratten.
Magnus Ericsson