Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT.
Det finns så många saker i världen som är svåra att förstå. Allt från kvantfysik till hur det kommer sig att jag aldrig tycks känna till den som vinner årets nobelpris i litteratur. Förvisso så kände jag igen titeln "Återstoden av dagen" när jag ögnade inom vad han skrivit ,men att den filmen, med Anthony Hopkins i rollen som butler och känslomässig kryppling, var baserad på en roman, det hade slunkit mig förbi. Att Kazuo Ishiguros (som författaren och prisvinnaren de facto heter) familj valde att flytta från Nagasaki är däremot aningen lättare att förstå, med tanke på atombombning och så. Knepigare är det att begripa sig USA och deras fixering vid eldvapen. Inte ens när en vettvilling med 17 legalt införskaffade automatvapen öppnar eld mot en konsertpublik, dödar 58 oskyldiga människor och skadar ytterligare 489 andra, inte ens då anser politikerna i landet att det rätt tid att diskutera vapenlagarna.
Det är knepigt att begripa att ett modernt land så envist blundar för den enkla logiken att svårigheten att faktiskt kunna få tag på en M16 när det totalt brister för någon skulle kunna leda till att färre dödsskjutningar. Visst, en galning kan döda en hel del människor med en kniv eller en lastbil, men det är så mycket snabbare gjort med en kulspruta. Istället argumenteras det för att vapnen i sig är oskyldiga och att det är människan med fingret på avtryckaren som dödar. Vilket är en sanning, men med modifikation.
Om jag skall göra en smoothie så är det skillnad på min skapandeiver beroende på om jag har fingret på startknappen till en mixer, än om jag exempelvis istället måste mosa bananjävlarna med en gaffel och sedan vispa ihop hela sörjan med en tallkotte. Den liknelsen haltar en aning, jag vet. Men inte lika illa som någon som fått fem-sex halvmantlade kulor i vad och lår.
Magnus Ericsson