"Rocket Man is on a suicide mission for himself", en fras som utan några större problem skulle kunnat vara en cutup-fras från någon ospecificerad Bowie-låt från sjuttiotalets mitt. Om nu inte just "Rocket Ma"n faktiskt dykt upp på Elton Johns album "Honkey Château" i herrens år 1972. Mycket sannolikt var den i och för sig influerad av Bowies första stora hit, "Space Oddity". Den spelades till och med in av samma producent som spelat in Bowies hit tre år tidigare.
"The Rocket Man" var ursprungligen titeln på en kort novell av Ray Bradbury, utgiven 1951 och cut up-tekniken som Bowie började använda sig av vid skrivandet av albumet "Diamond Dogs", den lånade han från författaren William S. Burroughs som brukat den från sent femtiotal. Men tekniken att klippa upp fraser eller enstaka ord, för att sedan arrangera om dem till en ny helhet, den kan spåras ända tillbaka till 20-talets dadaister och i synnerhet till den fransk-rumänska avantgardpoeten Tristan Tzara, som skapat en dikt inför publik genom att dra ord ur en hatt. Tekniken har sedermera använts av bland annat Kurt Cobain och Radioheads Thom Yorke.
Nu verkar någon tagit detta koncept ytterligare ett steg. Nämligen han som yttrade den först nämnda frasen, USA:s 45:e president, The Donald. Istället för att skriva ned lösryckta fraser och så vidare, så har han på något sätt lyckats applicera detta tillvägagångssätt på hela hans tankeverksamhet. Till följd av detta spyr han ur sig dadaistisk poesi som en uppretad, magsjuk vulkan. Han kräks dada inför FN:s generalförsamling, han kräks det inför tv-kamerorna överallt kräks han dada.
Jag har börjat låtsas att hela grejen med Trump som president är ett examensprojekt från Konstfack. Det ger mig tröst. Men realiteten att examensprojektet med dada-hjärnan har tillgång till kärnvapenkoderna ger mig ingen alls.
Magnus Ericsson