Lucy Dillon försöker inte sticka under stol med vad hon gör. Hennes böcker är lättviktiga, inte till formatet men till innehållet. Feelgood är själva affärsmodellen. "Allt jag önskade "skiljer sig från sina föregångare då handlingen inte baseras på livet som hundägare. Däremot är huvudpersonerna som vanligt främst kvinnor, ensamma längtande efter kärlek eller svikna av män som är riktiga skitstövlar. Naturligtvis dyker det alltid upp en och annan drömprins som vad det lider gör livet betydligt trevligare.
Nu handlar det om Caitlin som har en olycklig liten dotter som slutat prata sedan föräldrarnas äktenskap börjat knaka i fogarna. Och Eva, makens syster, änka efter en äldre och känd skådespelare som inte gått vidare efter sin förlust. I hennes hem där nu det krisande paret och barnen tillbringar helgerna finns det visserligen två hundar, men de rör sig mer i periferin. När en sympatisk kille som vill att Eva går med på att makens dagböcker publiceras börjar höra av sig lite väl ofta anar man vart det barkar. Och när Caitlin spanar in en gymanställd häftig ung trummis med snygg kropp, dejtar och slår sig lös tappar hon allt förnuft.
Trots den ofta lite väl lena handlingen har jag ibland tyckt att romanerna varit kul att läsa även om de rört sig på gränsen till det alltför banala. Men "Allt jag önskade" hör inte till den kategorin. Det här är bara för simpelt. Och jag saknar hundarna.
Inger Lundqvist