Från den allra första sidan i Sarah Waters "Hyresgästerna" sugs man in i den tidsanda som råder i mellankrigstidens London. Här samlar Frances mod när hon och modern för att ha råd att behålla sitt hus tvingas ta emot ett ungt gift par, Lilian och Leonard Barber, som hyresgäster. Det är andra tider och ekonomiskt riktigt kärvt efter kriget. Tjänstefolket är ett minne blott. En vask och gasspis med myntinkast har installerats för att gästerna ska klara sig själva.
Frances bonar golv, dammar och sköter hushållet. Men snart glider romanen in i en suggestiv skildring av ett kärleksförhållande mellan kvinnorna, Frances och Lilian. De smyger sig till älskog präglad av passion och skuldkänslor. Ingen får veta. Lesbisk kärlek är ingenting som accepteras 1922. De drömmer likafullt ljusblått om en framtid tillsammans.
De erotiska skildringarna av deras möten är plågsamt utdragna och påfrestande att läsa, relationen är omöjlig och skräcken att avslöjas dominerar.
Det känns nästan skönt när så handlingen abrupt tar en annan vändning efter ett rättsdrama. Också här är utvecklingen laddad, skam och rädsla plågar Frances. Sarah Waters briljerar som vanligt med nyanserna i sin skildring av känslosamma svek. En härva av lögner får katastrofala följder.
Detta är författarens sjätte roman på svenska, den som läst "Nattvakten" och "Främlingen i huset" kommer att känna igen sig.
Inger Lundqvist