Foto: Martin Meissner.
Jag skrev till en vän i fredags. Han befann sig på Gamescom - världens största spelmässa sett till antal besökare - i Tyskland, på uppdrag av en spelsajt. Jag frågade hur det gick. Svaret jag fick var kort och sorgligt: Jag sket nyss. Första gången på tre dagar. Har varit så stressad att jag inte känt av något. Hans svar var ganska talande för hur det brukar vara på sådana där resor. Det kan vara urkul att svassa runt på mässgolv och vara mitt i smeten bland utvecklare och utgivare och vara först med att klämma på spel som inte släpps förrän om ett eller två (eller tio) år. Roligt att träffa kollegor och branschfolk och andra glada mässbesökare. Hundratusentals likasinnade, speltokiga, nördiga, fjuniga, rultiga, magra, ansade, fjällande individer från Europas alla hörn på 193 000 kvadratmeter i skön och klibbig sensommarvärme.
Samtidigt är det en ändlös parad av köer, tajta schemaläggningar, deadlines och kroppsodörer. Det är i stort sett omöjligt att få någon överblick av vad som pågår. Transport från punkt A till punkt B blir ofta en kamp inte olik den vi sett Frodo och Sam göra mot Domedagsberget, med skillnaden att Frodo och Sam aldrig behövde uthärda 50 minuter tätt intill en österrikares otvättade armhåla. Det är idel stress, huvudbry, okontrollerbara svettningar och kraftig vätskebrist. Blåsor på fötter, domnande ben och bål som inte förmår spjälka överkroppen. Fyra, fem, sex hysteriskt proppsmockade dagar som går in i varandra och kulminerar i ett textmeddelande skickat från ett hotellrum i Köln sent en torsdagkväll till en mobiltelefon i Sverige: Jag sket nyss. Första gången på tre dagar. Jag är glad att jag stannade hemma.
Carl Brännström