"Lemmy Kilmister är död", var det första jag läste imorse. Lemmy? Död? Två ord som inte passar ihop. Men sorgligt nog är det sant att en av världens största rockikoner inte längre lever. Ian "Lemmy" Kilmister somnade 70 år gammal in den 28 december.
När stora betydelsefulla musiker går bort är det lätt att hyllningarna når orimliga nivåer. Men med Lemmy skulle allt annat kännas märkligt. Det är fullständigt omöjligt att greppa hur den hårdare musikvärlden artat sig utan Lemmy som sångare och basist i Motörhead. Listan av band och musiker som kan tacka honom för sin arma existens är otroligt lång.
Mitt första möte med Lemmy och Motörhead ägde rum år 2000. Som 15-årig hårdrocksentusiast var det uppenbart att alla väger leder till Motörhead, så det var nog bara en slump att mitt första svängom med bandet blev genom det då färska albumet " We are Motörhead". Det var dock början på ett dyrkande som hållit i sig ända sedan dess, och som känns än starkare och viktigare nu när Lemmy inte längre finns bland oss vanliga dödliga.
För mig kommer Lemmy och Motörhead alltid finnas med. Det är omöjligt att välja solklara favoriter bland alla 23 album med Motörhead, men om jag tvingas välja några så säger jag " Ace of Spades", " Orgasmatron" eller " Overnight Sensation". Men fråga mig senare och jag ger säkerligen ett annat svar. Glöm inte heller Hawkwindsom Lemmy spelade med åren innan Motörhead startade 1975.
Spela musiken på högsta volym.
Vila i frid, Lemmy.
Dennis Fahlgren
Rockvärlden sörjer Lemmy Kilmister