Maude Westerman. Arkivbild: Jeanette Lövgren
"Självskrivet – en liten bok om livet" heter Skelleftebon Maude Westerman debut som författare i meningen tryckta sidor inom pärmar. Annars har, som jag förstår det, en hel del av texterna redan funnits ute på hennes blogg. Ett forum som ju är hur tillgängligt som helst för alla som tycker om att skriva.
Bokens första två tredjedelar består alltså av korta läsestycken med fotoillustrationer om vardagliga händelser.
Möten med barnbarnen är ett sådant, inte helt originellt, ämne. Eller något hon sett på tv, eller skrattat åt tillsammans med kompisarna i syjuntan, som med tidens tand förstås blivit mer junta. Att leka med ord och ords betydelser äger också upphov till en del mer eller mindre kluriga noteringar.
I "Självskrivet" ingår också vad Maude Westerman själv definierar som ett "utkast" om hennes föräldrar. Framför allt då mammans förmåga att alltid vaska fram något positivt ur de mest påfrestande situationer.
Den texten har ett större djup, och kan bli något riktigt bra, om "Thures dotra" ger sig tålamod att arbeta vidare med den. Och om hon vågar släppa efter lite grann på sin egen uppenbara ambition att hela tiden behöva roa läsaren.
Sammanfattande omdöme får bli detta: En lättsam bok, som passar utmärkt att bläddra i medan man till exempel sitter i väntrummet hos doktorn eller tandläkaren och önskar att besöket snart vore avklarat. Hörde ni det, landstinget?
Stefan Holmberg