Flödet av böcker om livet förr har, tror jag, ökat på senare tid. Att få se sin berättelse i tryck till en överkomlig kostnad ger tillfredsställelse, och påfallande ofta handlar det om att förmedla minnen från gårdar och byar som kanske inte ens finns längre. Mellansvedjan, Hällberg, Kläppen är några platser i vår del av landet som nyligen hedrats på detta sätt.
Gun Höglund är född 1942, äldst av fem syskon. Efter några år av tillfälliga boenden runt Skellefteå blir Brönstjärn familjens hemby. Livet är enkelt och flärdfritt. Arbetsinsatserna givna, nöjen med nutida mått anspråkslösa. Men tillvaron är i stort stabil, och gemenskapen med familj och grannar skapar ett slags kitt som oftast håller för vardagens påfrestningar.
Men i mitten av 1950-talet börjar förändringens vindar även svepa fram över Brönstjärn. Inkomsterna tryter, och pappan tar gårdshästen och kör de tre milen till Boliden för att börja arbeta åt gruvbolaget. Efter en tid flyttar familjen efter. Gun sörjer uppbrottet, medan småsyskonen tycker det är spännande. Men efterhand tar hon sina första egna språng ut i världen.
Förr fanns det uppsättningar av böcker att läsa i skolklasser, kanske har detta försvunnit, nu är det ju den digitala världen som alltmer tar över. Men jag tänker att "Brönstjärn – barndom nol i berget" är i det överkomliga format att den faktiskt kunde passa som läromedel om en tillvaro inte alls långt från nutiden.
Stefan Holmberg