Alla samhällen har sin historia, sammanvävt av dess innevånares. Ingrid Nordlund, uppväxt i Hällberg några mil från Arvidsjaur, har sammanställt en sådan historik över sin hemby.
Den tar sin första skepnad vid 1800-talets mitt med några få bosättningar.
Livet är hårt; försörjningen kan bestå av skogshuggning långt hemifrån. Många dör tidigt. Som vid tidpunkten 1889: "Under de senast gångna tio åren hade totalt fem bybor avlidit och det var barnen". I en familj med sju barn dör mamman när den yngsta bara är några månader gammal - en flicka som 31 år senare sannolikt förblöder vid sitt första barns födelse.
Ändå växer byn, sakta men säkert. 1910 har Hällberg 41 innevånare i sex familjer. Små jordbruk ger föda, ett sågverk växer fram liksom ett tegelbruk. En entusiast anlägger en vacker trädgård. Redan på 1880-talet har byn fått sin egen skola, nytt skolhus byggs på 1920-talet.
Men omkring 1950 börjar avfolkningen så smått. Redan 1947 läggs skolan ner, då har den fått elektriskt lyse så sent som ett år tidigare.
Ingrid Nordlund avslutar sin pedagogiska och väl illustrerade berättelseungefär vid 1950-talets början. Även fastän jag inte är född i just den trakten har jag läst den med behållning och eftertanke. Och att få veta hur man exempelvis ringde rikssamtal förr kan nog vara lärorikt för dagens ungdomar.
Stefan Holmberg