I dessa tider handlar mycket om politik, och även kulturpolitik har varit på tapeten. När Alliansens budget röstades igenom föreslog kulturutskottet att en besparing på 15 miljoner helt och hållet skulle plockas från stödet till kulturtidskrifter. Ett stöd som föregående år var 19 miljoner, och alltså i praktiken skulle försvinna enligt detta förslag.
Motreaktionerna blev starka. Sedan tidigare har ett flertal dagstidningar minskat eller helt tagit bort kulturbevakningen. Och nu skulle alltså de specialiserade kulturtidskrifterna drabbas på ett sätt som helt klart skulle innebära nedläggningar.
Den här gången slutade det lyckligt, det fanns ett missnöje bland samtliga partier för förslaget som ändrades i sista stund. De 15 miljonerna sparas istället in bland större budgetposter. Kulturtidskrifterna blir kvar.
Det hela var över så snabbt att jag inte hann kommentera saken här, men å andra sidan är det kanske inte du som läser kultursidorna i Norran som behöver övertygas om vikten av en bra kulturbevakning i Sverige. Du förstår kanske också att bidrag är nödvändiga och att inte enbart kommersiella intressen ska avgöra vilka kulturtidskrifter som ska få finnas till. Än viktigare känns kulturbevakningen nu, när det även debatteras vad som är kultur och inte minst svensk sådan.
För de flesta i landet gick dessa händelser obemärkt förbi. Och de som märkte något kanske förundrades över ståhejet och tyckte att alla pengar istället bör gå till äldrevård, sjukvård, vägarbeten eller annat. Men en politisk budget är inte som en "Idol"-tävling, där bara en deltagare vinner. Vi ska inte ställa budgetposter mot varandra i en utslagstävling tills bara en finns kvar. Vi kan, och ska, fördela pengar till flera områden. Detta gäller inom ett område som kultur, men även för hela statsbudgeten.
Andreas Eriksson