Nu när Ian Lemmy Kilmister inte längre finns bland oss är det bara att acceptera att vi får förhålla oss till en ny tideräkning. AL - after Lemmy eller efter Lemmy på svenska. Det vill säga den tid som passerat sedan Motörheads legendariska frontman lämnade jordelivet. Glöm han Jesus eller vad han nu kallas, efter Lemmy är det nya. Så ut med det gamla och in med det nya. Allt annat vore respektlöst. Tack på förhand.
Och det är där jag tror vi måste inleda det nya året. Med den fortsatta sorgen över att ett av världens mest betydelsefulla rockband inte längre existerar. För egen del har det inneburit att den dryga vecka som passerat sedan det tråkiga beskedet spenderats med att uteslutande lyssna på Motörhead. Från det självbetitlade debutalbumetfrån 1977 fram till senaste given "Bad magic"som kom i somras. Allt är bokstavligt talat guld. Och för mig blir det extra smärtsamt då jag aldrig upplevt Motörhead live. En tung börda, minst sagt.
Allt går dock inte i moll inför resten av 2016. Nya album med Turbonegro, Swans och Neurosis hägrar i horisonten. Och jag kan inte annat än känna att åtminstone på den fronten kommer året att leverera. Jag hoppas och håller mina beniga tummar för att besvikelse inte behöver bli synonymt med dessa kommande släpp.
I övrigt då? Tja, i grannstaden Umeå har kommunens försäljning av de gamla lokstallarna rört upp ilska. Visst, inget olagligt har ägt rum, men de kulturutövare som brukat byggnaderna är minst sagt besvikna på hur Umeå kommun sagt sig stödja fri och alternativ kultur men i slutändan inte menat ett ord.
Nu tycker jag inte, och vill inte heller, att kultur ska vara beroende eller påverkas av kommunen, men dra lärdom av oredan som uppstått i Umeå inför bygget av Skellefteås nya kulturhus. Glöm aldrig bort de mindre kulturaktörerna.
Dennis Fahlgren