"The expandables 3"var en riktig skitfilm. Sylvester Stallone och de andra stelopererade gubbarna fick dela speltid med ett gäng malplacerade MMA-hunkar och föra barnvänlig krigsföring där det lilla blodstänk som skymtade förbi såg ut att vara renderat i Adobe After Effects av en blind praktikant. Filmen floppade helt förtjänt i USA men gick bättre internationellt.
Nu har "The expendables 4" hittat finansiering. Inspelningen beräknas dra igång nästa år och premiären är satt till 2017. Vågar vi hoppas på ett uppryck? Sylvester Stallone har själv skyllt treans misslyckande på den sänkta åldersgränsen och kallat det ett fruktansvärt misstag - ett uttalande som, åtminstone hos mig, väcker en gnista hopp om att vi slipper ännu ett totalhaveri.
Förutsättningarna för att "The expendables 4" ska bli bra finns. De har funnits där inför varenda film i serien. Stallone och kompani behöver bara göra precis tvärtemot vad de gjort i båda uppföljarna. Istället för att proppa in fler skådespelare och mer datoreffekter borde de skära ner rejält på ensemblen, fokusera på ett fåtal karaktärer och börja leverera praktiska effekter istället för översatuerat CGI-blod. Fläska på rejält med våld och slafs och fejkblod som sprutlackerar kameralinsen. Håll det enkelt och avskalat.
Hela grejen med "The expendables" var ju att det skulle vara som en hyllning till gamla 1980-talsrullar, en kontrast till moderna actionfilmer, men hittills har två tredjedelar av filmserien varit precis lika fejk, plastig och barnvänlig som gemene Marvel-produktion. Om floppen med "The expendables 3" nu fått Stallone att inse detta kanske fyran kan bli det många hoppats på ända sedan originalfilmen: En redig old school-rulle, fylld av ogenerat, ofiltrerat våld, utan krusiduller och utan hunkiga MMA-stjärnor.
Carl Brännström