Någonstans i en lådahar jag en ful och ganska stor docka undanstoppad. Den har smoking på sig och när man trycker den på magen vrålar den ut ett gällt och elakt skratt. Min brorsdotter, när hon bara var några år gammal, kanske beskrev den bäst.
– Jag vill leka med den. Men jag vågar inte hålla i den.
Jag har aldrig haft dockan framme, jag köpte den på ett infall då jag under många år var helt insnöad på serien ”Tales from the crypt”. Dockan föreställer ”The Crypt Keeper”, en sorts mumifierad historieberättare som ofta avslutade avsnitten med en dålig ordvits, fast emellanåt avslutade han på annat sätt, som genom att såga benen av en producent.
Om du händelsevisslog på tv:n runt midnatt under 90-talet har du säkert stött på serien. På svenska hade den det snärtiga namnet ”Röster från andra sidan graven” och bestod av en halvtimmes skräckhistorier. Kanske blev du lite rädd, men mest troligt inte, man satsade ofta mer på humor än på ordentlig skräck. Förmodligen förvånades du över av att Tom Hanks, Imelda Staunton eller Benicio del Toro plötsligt dök upp i bild. Mycket av seriens dragningskraft bestod av att man i varje avsnitt lyckats locka till sig någon kändis i A-, B-, eller C-kaliber.
Ifall du, liksom jag, saknar serien eller tycker att den låter lockande bör du bli glad av nästa mening.
”Tales from the crypt” ska börja om igen!
Det är M. Night Shyamalansom har tagit sig an serien, Jag vet inte riktigt om man ska hurra eller förbanna det valet. Han var ju regissören som fick Haley Joel Osment att se ”döda personer” i läskiga ”Sjätte sinnet” men det är också det bästa han gjort de senaste 15 åren.
Säsongsstart är beräknad till nästa år och det har redan läckt ut dåliga nyheter för the Crypt Keeper. Han kommer förmodligen inte ha någon plats i det nya upplägget.
Men jag kommer att hålla fast vid min fula, ganska stora docka ändå. Så småningom kanske han blir en raritet.