När SF Bio släppte biljetterna till "Star Wars: The force awakens" häromveckan gick djungeltrummorna. Oroliga röster i närområdet lyfte frågan som ingen egentligen ville ställa sig: Tänk om biljetterna hinner ta slut innan vi bokat? Jag bestämde mig för att agera. Jag snurrade in på SF:s hemsida, klickade fram ett passande datum och såg till min obeskrivliga dödsångestförfäran att alla stora salonger visar filmen i 3D. Genomvidriga snusk-3D.
Var tvungen att stämma av med biosällskapet. Alla var eniga: Ingen 3D. Hellre mindre salong. Tillbaka till SF:s hemsida. Ser att det är smockat i salongerna. Rödmarkerade stolsrader i oändlighet. Jag författar ett argt sms med samma mått av självinsikt som hos de som åker till matbutiken för att handla och sedan svär över att det är så mycket folk som är ute och handlar. Jag skriver: "Nördar har bokat allting. Varför måste de se filmen på premiären?"
Till slut, efter att skrikgråtit i en soffkudde med blommotiv i 30 sekunder, hittar jag ett datum. Trycker på köp och drar efter andan alltjämt som all ork går ur kroppen. Det är tufft att vara biokund, men samtidigt är det ingenting mot vad våra biofränder i USA tvingades genomlida. Det enorma trycket gjorde att flera biografers bokningssystem totalhavererade. Upprörda Star Wars-fans har berättat för Entertainment Weekly att de tvingades gå till biograferna för att orda biljetter. Alltså gå som i att fysiskt förflytta sin kropp medelst benen från en plats till en annan. Arma satar.
I Sverige såldes i alla fall 50 000 biljetter under första dygnet. Rekordsiffror. Frågan är nu om det finns en reell chans att klå Sällskapsresans två miljoner biobesökare? Tveksamt. Det skulle erfordra drygt två miljoner människor som måste orka gå in på biograferna. Alltså gå in som i att fysiskt flytta den ena foten framför den andra tills dess att du befinner dig på önskvärd plats.
Carl Brännström