Det är kargt och kallt och där ute utkämpas ett fruktansvärt krig, men är det ett dåtida – andra världskriget – eller ett framtida?
Det är oklart, men det är nog också meningen, för i "Vitt hav" är Roy Jacobsen inte direkt övertydlig. Det centrala i romanen, som är en fristående översättning på "De osynliga", är inte heller vad stormakterna gör med varandra (fast föga förvånande tycks Tyskland ha herraväldet), utan de liv människorna i det norska kustbandet lever i skuggan av detta elände.
Huvudpersonen heter Ingrid, en kvinna i 40-årsåldern som återvänt till den ö där hon vuxit upp och överlever genom hårt arbete som Roy Jacobsen skildrar i minsta detalj. Det är nätfiske och mycket rodd och vedeldning. Vardagsslit helt enkelt. Men så hittar hon soldater, några döda och en knappt levande. Under hennes vård repar sig denne unge ryss så till den grad att Ingrid blir gravid, och så mycket mer må inte avslöjas.
Det handlar om det lilla livet i en tid då inget är som det brukar, med vänskap och konflikter mellan grannar och kantiga myndighetspersoner, och dialogen förs på något som liknar hemmagjord och svåröversatt rotvälska. När man kommer in den har berättelsen sitt sug, men det kräver en del ansträngning. Annorlunda uttryckt: om det är lustläsning och sidslukande du är ute efter är "Vitt hav" inte det självklara alternativet.
Olle Lundqvist