Foto: Marc Femenia / TT.
Han duger inte som flyktchaffis, han räknar för dåligt för att sälja knark och han är för ömsint för att syssla med prostitution.
Men han är en jäkel på att ta ihjäl folk.
Eller "expediera". Inte lika personligt.
Och i "Blod på snö" får Olav ett nytt uppdrag. En kvinna ska expedieras, men jobbet har sina problem. Nej, inte att hon är hustru till uppdragsgivaren, tillika Olavs chef, utan att Olav blir kär i henne.
Sensationellt? Nja. Och det var kanske aldrig meningen, för Jo Nesbø har förmodligen helt medvetet skrivit en bok som liknar klassisk, hårdkokt kioskdeckare. Här är Oslo ett Nordens Chicago med två konkurrerande bossar som kontrollerar all slags kriminalitet. Nej, Olav fixar inte jobbet. Plötsligt är hans enda ambition att hon inte ska dö, men yrkeskunskapen får han ändå hålla vid liv, för i "Blod på snö" spelas inte bara kriminella nätverk ut mot varandra utan raderas skurkar från båda sidor ut av den förälskade yrkesmördaren som är känsligare än man kan tro. Exempelvis älskar han, trots sin dyslexi, klassisk litteratur.
Ska väl tillföra något slags djup, men orgie i avrättningar liknar det lika fullt.
Sedan då? Hur går det? Finns det någon sensmoral?
Må icke avslöjas, men det får du snart veta, för boken är bara 182 sidor tjock.
Det kan möjligen ses som traditionstroget, men också som förmildrande omständighet.
Olle Lundqvist