Skönhetsideal som fenomen är mest troligt för dig bekant. De har alltid funnits, även om hur de sett ut varierat över tid. Tillvägagångssätten för att försöka uppnå det ouppnåeliga har även de varit många, mer eller mindre uppfinningsrika respektive framgångsrika, det beroende på från vilket håll en ser på saken.
Jag skulle vilja påstå att alla tänkbara ideal vi målat upp och basunerat ut till våra medmänniskor varit och är destruktiva även om inte alla går under kategorin direkt dödliga. Anledningen till att jag vill prata om detta är att korsetten, som faktiskt faller under tidigare nämnda kategori, nu verkar ha fått ett extraliv. Och det i en tappning som passar alldeles utmärkt i vår tid, där sjuka ideal korsats med tron på att hälsa är ett utseende och gömmer sig bakom mantrat "Strong is the new skinny"; träningskorsetten. Kändisvärlden använder den, och allt fler hakar givetvis på.
Korsettens storhetstid varade i flera hundra år då den hann med att möblera om de inre organ som inte fick plats när midjan snördes allt hårdare, knäcka revben, orsaka svimningar då den begränsade kvinnors möjlighet till att andas ordentligt och, som om detta inte vore tillräckligt, fanns det även de som dog. Det är ingen slump att metoden som krävs i en kvinnas strävan efter att nå det som ens samtid uppfattar som attraktivt förminskar, kontrollerar, krymper och begränsar.
Bara tanken på vilket pris vi betalat för att förändra och forma om vårt yttre efter normer gör mig alldeles matt. Att vi dessutom nu skulle ta tidsmaskinen tillbaka i tiden för att flytta in i någonting som krymper oss ytterligare för var dag får mig att undra; finns det ett slut på allt detta eller går det bara runt? Finns tillståndet där vi slutat betrakta kvinnokroppen som ett renoveringsprojekt? Jag vet inte.
Emelie Häggström