Konstnären Anna Nordlander är dubbelaktuell i Stockholm

Waldemarsuddes "Ljusets magi – friluftsmåleri från sent 1800-tal" är en skimrande upplevelse. Konstverk och salar står i samklang. Har alltid berikats av Waldemarsuddes atmosfär. I år blev den känslan särskilt viktig. Över 150 verk ingår. Främst målningar av svenska konstnärer, med fokus på kvinnorna. Friluftsmåleriet började i Frankrike i mitten av 1800-talet. Några tidiga exempel och förebilder visas. Att måla direkt från naturen blev en rörelse, som gick genom hela Europa.

Utställningen lyfter fram många mindre kända konstnärer. Den arbetar från ett omvänt perspektiv. Betonar de kvinnliga konstnärernas insatser. Framhåller också, i rättvisans namn, manliga målare som konsthistorien ställt åt sidan.

Museum Anna Nordlander har lånat ut verk. Ett är troligen en målning Anna berättar om i brev till vännen Kerstin Cardon, Skellefteå juli 1872: "Några utfärder hafva vi gjort och en utsigt har jag sett som till och med kunde duga för dig – man ser från en höjd elfven i flera krökningar forsa fram mellan skogbeklädda stränder – det var präktigt och mer än någonsin kände jag mig i det ögonblicket vara nordbo och svensklilla Kitty!"

Från prins Eugens ljusa Waldemarsudde till de mörka, allvarstyngda salarna på Konstakademien. Här tar Nationalmuseum tillsammans med Moderna museet och Konstakademien ett rejält grepp med utställningen "Konstnären". Den rör sig från 1600-talet fram till idag. Konstnärsbegreppet delas upp i rubriker: Entreprenör, Geni, Avantgardist, Normbrytare, Visionär och Resenär.

"Konstnären" är en snabbkurs i konsthistoria. Diskuterar maktstrukturer, normer och värderingar. Lyfter fram kvinnliga föregångare. Låter verk från olika tider samtala med varandra. Ernst Josephsons "Spanska smeder" delar vägg med Anna Nordlanders samer. Snett över salen rappar Catti Brandelius sin "Ellen Key".

Att Anna Nordlander får fel dödsår och sätts under rubriken "Resenär" ger en prick i protokollet. Anna reste inte runt i Norrland och sökte samemotiv. De fanns utanför prästgårdsdörren. Vårvintern 1875 skriver hon: "Igår gjorde jag en utfärd till några lappkåtor – det var rätt roligt men tiden för knapp att måla något der; emedlertid äro der pitoreska saker".

Harald Larsen

Utställningen lyfter fram många mindre kända konstnärer. Den arbetar från ett omvänt perspektiv.